Vardagsbetraktelser

Målsättningar och Drivkrafter

Varifrån får vi våra målsättningar och inre drivkrafter? Kan det vara så vi skapar våra målsättningar och visioner när vi betrakta vår omgivning och vänner. Vi ser hur och vad andra gör, sen vill vi göra samma sak fast lite bättre. För att det vore dumt att göra samma misstag som de andra redan har gjort. Och är det inte lite lättare att ta någon annans dröm och förverkliga den. Kanske en målsättning som redan har en färdig handlingsplan. Till exempel på en målsättning att springa en milen eller gå ner några kilon.

Eller är det så enkelt att vi egentligen inte har någon målsättning eller plan. Vi lever som dagen kommer och hanterar problem när de dyker upp. Men vi skapar inte så mycket proaktivt för livet är ganska krävande som det är.
Eller är det så att de drömmar som vi känner i djupet av våra hjärtan är så skämmande att vi inte vågar konfrontera och förverkliga dem.
Idag tog jag en promenad in till stan när jag skulle träffa tjejerna på Grill. Det regnade och var jävligt, dimman låg lätt över Stockholm och de människorna som var ute såg mest lite besvärade ut av det förfärliga vädret. Under den promenaden försökte jag att koncentrera mig på nuet och känna efter hur det är att ta en promenad i regnet. Plötslig infann sig en ganska behaglig känsla i kroppen och jag började le av mig själv. Det tog inte många minuter innan människorna jag mötte började le tillbaka mot mig. Någonstans på vägen insåg jag att jag nog har en hemlig dröm och som är så underbar som den är skrämmande. Jag skulle så gärna vilja ha mitt foto-företag. För en stund kändes det så befriande att gå och drömma om det utan att behöver förankra det i verkligheten. Men att göra detta till en målsättning kändes väldigt läskigt. Det vore enklare att bestämma sig för att gå ner några kilon, den målsättningen skulle ju inte rubba min trygga vardag. Den här diskussionen är nog inte över ännu för jag har nu insett att det finns en större dröm som vilar inom mig fast den är väldigt skämmande.