Digitalt Project life

Hallo Project Life

Det är så sjukt kallt i Stockholm, -16… Brrrrr  Det är inget bra temperatur för att ta ut små bebisar på promenader. Men idag klarade jag inte av att vara hemma längre, även Olivia är trött på att hänga hemma. Så jag träffade Therese och vi tog en sväng på stan, lunchade på the Bagel Street och gick och köpte kaffe på Johan & Nyström. De har verkligen stans bästa latte, och det var sjukt trevligt att hänga med Therese. Jag var väldigt orolig för hur Olivia skulle fixa den här kylan, men det visade sig gå alldeles utmärkt. Så nu ska inte kylan vara någon ursäkt för promenader i denna krispiga vinterväder.

Jag måste erkänna en sak. Jag har totalt fastnat för det lilla format som heter Project Life. I Sverige har vi inte någon tradition av Scrapbooking som i USA, även om det börjar bli större även här i vårt avlånga land. Scrapbooking har ett ganska dåligt rykte i Sverige av någon konstig anledning. I USA är Scrapbooking enormt utbrett  och det är allt från tånårstjejer till hemmafruar som pysslar med detta. Jag gissar att det är främst de hemmafruarna som har en kreativ ådra som har gjort scrapbooking till sitt främsta hobby och byggt upp en hel industri runt detta.  I Sverige har vi inte så många hemmafruar och faktum är att det här tar tid och kräver en heldel tanke och planering för att få till. Vilket gör att alla som har heltidsjobb kanske inte hinner med att pyssla med detta. Men faktum är att vi är rätt pyssliga i Sverige ändå, vi gillar att pyssla i våra hem, vi syr kuddar, fixar med blommor och bakar cupcakes,  men av någon anledning har vi inte pysslat så mycket med våra fotoalbum.  Project Life har tagit Scrapbooking och fotoböcker till en ny dimension och ger även den heltidsjobbande möjlighet att dokumentera sina minnen på ett trevlig sätt utan att det ska behöva var för tidskrävande.

 Under min uppväxt har jag alltid tagit bilder och lagt in dem i fotoalbum och när jag var i Kanade gjorde jag en superfin bok där jag klistrade in bilder kombinerat med egna kreativa teckningar och en del tidningsklipp. När Olivia kom började jag leta efter ett sätt att dokumentera hennes utveckling och vår lilla familj. Det finns massa “Mitt Första År” böcker och de är väldigt fina med de ger sällan utrymmer till många bilder och följer ett givet format. Till saken hör att jag inte är särskild pysslig av mig, mest för att jag tycker att det är så sjukt jobbigt att städa efter det att man har pysslat. Allt pyssel kräver någon form av material och verktyg och ett utrymme där skapandet kan äga rum. Eftersom jag bor i en lägenhet skulle jag behöva plocka fram och städa undan allt varje gång jag ville pyssla och det skulle ta mer tid än själva skapandet. Så traditionell scrapbooking var aldrig något alternativt, jag ryser bara på tanken att ha massa scrapbooking prylar överallt. När jag jobbade på HP för många år sen sa man att alla processer håller på att digitaliseras och det har även hänt med scrapbooking. Idag finns digital Scrapbooking och är nästan lika stort som traditionell scrapbooking. Grunden i digital scrapbooking är Photshop och digitala bilder, och båda är lite av mina expertområden. Det var inte svårt att hitta gurus på nätet som visade upp sina senaste alster och delade med sig av videobaserade guider om hur man skrappar digitalt. Jag snubblade över Project Life och kände att det där verkade inte speciellt svårt, säkert något som jag kunna testa. Jag testade att skapa digitala ProjectLife layouts under hösten för att se om det kunde vara tilltalande. Det tog en stund att lära sig det och förstå hur de olika delarna hänger ihop men sen var jag fast. Jag är långt i från ett proffs på det här men jag har fått ihop en hela bok med digitala layouts och känner att jag börjar hitta en egen stil på mina layouts. 

Jag tycker verkligen att är Project Life konceptet helt perfekt. Det kan vara hur enkelt som helst eller väldigt avancerat så det finns hela tiden möjligheter att utvecklas både som fotograf, designer och redigerade. Den digitala världen sätter inga gränser, det kan möjligtvis vara ens digitala kunskaper som sätter gränser men man kan göra fantastiska layouts men lite grundläggande kunskaper i PS. Att jag har fastnat i det här beror nog dels på att jag har hittat ett roligt sätt att få användning för mina bilder men också att bilderna inte alltid behöver vara perfekta för att de ska vara betydelsefullaNu fotar jag inte bara för att jag har en kamera och kan fota, nu fotar jag till min årsbok, och det är en helt annan grej. 

Så för 2013 har jag bestämt att jag ska göra en helt årsbok med Project Life. Jag kommer att skriva lite om det här så får vi se vart det hela tar vägen.


 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *