Det har varit tyst ett tag här. Det är nästan exat två år sen jag skrev på bloggen. Jag vet egentligen inte varför jag slutade, minns inte riktigt hur tankarna gick, men tydligen var det dags att ta en liten paus. Det har hänt massor under de två senaste åren, men utan stora förändringar. Vi bor kvar i samma hus, åker ut till landet på helgerna och försöker varva jobb och familj så gått det går.

Det har smugit sig på lite det senast halvåret att jag faktiskt har saknat bloggen. Bloggen har ju länge fungerat som ett samlingsplats för våra familjebilder som en en digital foto-dagbok. Bilder tar jag fortfarande men jag har bara inte lagt upp dem här. Så nu tänkte jag göra ”come back” och fortsätta den här fina traditionen.

Så här kommer lite bilder från idag. Lustigt nog är det ganska lika bilder, nästan identiska som för två år sen. Jupp, vi hänger fortfarande väldigt mycket i skogen och springer runt bland rötter spång. Idag var vi och besökte Paradiset, ett naturreservat i Huddinge. Väldigt fina vandringsleder där. Vilket uppskattas av barnen.

Efter allt julfirande åkte vi iväg till landet för att vila upp oss lite. Vet inte om vi verkligen vilade upp oss så mycket för det tar på krafterna att hålla båda kidsen sysselsatta. Men en av dagarna hade vi väldigt mysigt väder så vi passade på att ta en lång promenad runt sjön. Så här i efterhand kan man verkligen undra om det var så klot eftersom Olivia hade lite feber och borde kanske ha stannat hemma, men det  var strålande sol och alla ville komma ut och röra på sig.

 

Äntligen börjar de här två kunna vara ute lite på egen hand och leka tillsammans. Här lär Olivia Jonathan att gå upp på berget och vilka stigar han ska använda för att inte ramla ner. 

 

Båda har blivit väldigt bra på att gå och ingen protesterar att vi ska ut på promenad!

 

Självklart måste Jonathan stanna och titta genom vår brevlåda ifall det av någon anledning skulle dyka upp ett brev där. Någon gång måste jag skicka ett kort till honom för att han ska kunna ta upp det. Vilken glädje det skulle vara!

 

Runt hela sjön har man lagt ut spont som man kan gå på. Väldigt spännande och roligt med lite variation.

Det  låg is på hela sjön torts att det har varit lite si så där med minusgraderna här ute.

 

Bara badtermometern skvallrar om att det har funnits varmare baddagar vid den frusna bryggan.

 

Till slut kom vi fram till den lilla rastplatsen. Väl där satte vi oss och fikade lite med varm chocklad och äpplen. Mycket trevlig att få lite sol även om barnen var väldig

 

 

Tiden är kanske det allra konstigaste med livet. Just nu tänker jag mycket på tiden. Tiden som är nu, tiden som går och tiden vi har framför oss. Det är märkligt hur tiden kan skapa tidsbubblor. Tidsbubblor som känns så levande den ena stunden men så overkliga nästa stund.  Hur man än vrider och vänder på det är den bästa tiden man har det är nu, det är det enda som är på riktigt. I förra inlägget var det sommar och vi var ute på Runmarö och badade och käkade kanelbullar och det var verkligt då. Nu är det höst, löven är gula och båtarna vid Årstaviken tas upp och stunderna på Runmarö känns på ett sätt overkliga, det är bra bilderna och minnerna som består. Jag har tjatat om det tidigare men ta så många kort ni bara kan på dessa vardagliga stunder för snart kommer de vara bortblåsta. Jag ska kicka igång den här bloggen igen och vara bättre på att dokumentera, eller iallafall uppdatera här. Jag tycker att dokumentationen sköter jag rätt bra, men jag måste publicera historierna lite oftare. Sen ska jag få ordning på våra fotoböcker också. För dessa är fantastiska.  Ett uppslag en story, utflykter och upplevelse. This is it.