Vardagsbetraktelser

Ingenting är omöjligt

För ca 1 år, sommaren efter det att jag och Peter hade gift oss låg vi på bryggan på landet och fantiserade om hur det skulle vara att ha ett eget fotofirma. Hur det skulle vara att fota främmande människor, deras bröllop, barn och högtidsstunder. Det kändes lite absurd att vi skulle starta en fotofirma, vi har ju båda två ganska avancerade jobb som tar mycket tid och kraft och vi behöver ju inte starta ett företag för att få ihop till hyran. Men det som stimulerade oss var tanken på att vi skulle kunna utvecklas som fotografer genom att träffa främmande människor och fota dem samt kunna göra enklare jobb för folk som inte har råd att lägga mycket pengar på dyra proffsfotografer.  Hur många gånger ligger man inte och funderar ut saker som man skulle kunna göra men sen aldrig genomför det. Men någonstans efter det att jag låg på sjukhuset insåg jag att vi inte får många chanser i livet att uppfylla sina drömmar och bestämde att vi skulle ge det en chans, skulle det inte funka kan vi alltid lägga ner.

Och nu har vi en etablerad fotofirma, vi får in uppdrag och vi lär oss hur det är att driva företag men främst av allt så utvecklas vi som fotografer. Vi älskar det här och det finns ingen bättre känsla i hela världen än när man kommer hem efter en fotografering, sätter sig framför dator och börjar bläddra efter guldkornen.

Idag var vi och gjorde vårt första riktiga uppdrag som fotografer. Vi har fotat i snart 15 år men vi har aldrig tagit betalt 1kr för något jobb. Det var verkligen riktigt roligt och jag hoppas att brudparet kommer att bli nöjda med bilderna.

 PJR_2415