-
En promenad i skogen
Jag förstår inte hur fort tiden rusar, och jag kan inte begripa att det sista inlägget är från jul?? Vad hände liksom?
Som ni har märkt har jag liksom haft ett s.k blogguppehåll. Det betyder inte att jag ska sluta, bara att jag inte haft tillräckligt med kreativ energi på sistone.
Till saken hör att jag har jobbat mycket, bytt tjänster och försökt att komma in i nya rutiner på jobbet och hitta ett flow. Men det är inte bara bloggen som har blivit lidande även hälsan och träningen. När jobbet tar slut så tar familjelivet vid, det ska diskas, tvättas, nattas och plockas. Ja ni förstår, det finns att göra på alla fronter. Jag stupar dödstrött i sängen varje kväll och drömmer om att få sova ut en lördag eller att få ta en tupplur mitt på dagen. Egentligen inte så konstigt att kreativiteten har sinat. Jag har helt enkelt jobbat för mycket.
Men mitt hjärta har inte glömt glädjen som den kreativa processen ger, ruset när man får tittat på de där bilderna som blev helt perfekta och som kommer bli klassiker i familjealbumet. Minnet av den glädjen är rotat lång inne i mig. För hur mycket jag sover eller vilar så blir jag egentligen inte gladare. Jag får inte min energi från sömnen, utan från mitt digitala skapande och pysslande.
Det finns ju fortfarande så mycket jag skulle vilja göra. Som att lära mig digital design, och designa egna digitala produkter och utveckla det som jag vill ha det. Jag vill lära mig göra fina saker i min Ipad, göra klart alla mina digitala album. Jag har verkligen inget behov att det hela ska bli perfekt, men jag vill genuint lära mig allt det där. Jag vill inte sluta dokumentera för att jag är trött. Välden snurrar på som aldrig förr och jag kan inte bara sitta här och vara trött efter jobbet. Nää usch jag måste få till en ändring på det här annars kommer mitt hjärta brista.
Så här kommer en lite bilder fån landet som vi besökte i helgen.
I lördags åkta vi ut till vårt lilla landstället i skärgården. Vi var tvungna att åka ut och fixa lite med kylen i stugan och så passade vi på och började vårfixa lite. Våren har inte riktigt kommit lika långt där som här i Stockholm. Fortfarande väldigt lite som har kommit upp ur marken. Medan blåsipporna blommar för fullt i Stockholm har snödropparna nätt och jämt kommit upp i norra skärgården.
Vi passade på och fixa lite i trädgården och så gick vi på en liten skogstur för att leta efter vårtecken.
Inte så mycket blommor på tometen. Fortfarande väldigt mycket löv som måste krattas. Får bli nästa helg.
Peter och Olivia passade på att plantera lite blommor. Vi får se om fröna klarar de kyliga nätterna.
Vår lilla trädgårdsmästare!
Efter trädgårdsarbetet tog vi en liten promenad i skogen. Jonathan var väldigt glad och busig! Ätligten lite friehet!
Vi fikade på kärleksbänken som Peter byggde samma år som vi köpte landstället. Vem trodde då att vi skulle visa den för två små människor ett par år senare.
Givetvis så hittde Oliva ett nytt klätterträd och klättrade upp. Förstår inte rigtigt hur det går till, men så fort jag vänder blicken är hon uppe i ett nytt träd.
Å så hittade vi vårtecken. En liten gran och tall som har klarat vintern och är nu på väg upp mot himlen. Men det dröjer nog några år innan man kan klättra i den.
Det var allt för denna gång. Jag lovar jag var där, men lite dåligt med kort på mig så här kör vi självutlösaren på min D700.
Får se om jag lyckas få till en uppdatering nästa helg också! Vem vet det här kanske kan bli en helgblog?
-
Julafton i Zakopane
Så kom äntligen julafton. Tereska och Krysio kom ner till Zakopane kvällen innan och nu var vi ett komplett gäng redo för julafton. Barnen var väldigt glada över att ha Babcia och Krzysio på plats och att vi alla bodde på samma ställe. Tror inte att Olivia har varit med Krzysio så många dagar i sträck, hon var överlycklig. Vi bodde i olika lägenheter men i samma fastighet så det var lätt för barnen att bara smita över till Babcia när de kände för det.
På förmiddagen tog vi allesammans en promenad ner till huvudgatan Kropówki för att känna lite på julatmosfären. På huvudgatan kryllade det av människor, betydligt mycket mer än vad vi hade sett tidigare. Folk hade rest ner till Zakopane för att fira julafton i den lilla bergsbyn. Alla var glade och spatserade runt, en del försökte få klart den sista shoppingen andra var mest glada och nyfikna på hur kvällen skulle utvecklas. Det var full kommers och väldigt livat på ett trevligt sätt.
Våra barn lyckades tigga till sig heliumballonger. En Elsa till Olivia och en Kattpojken till Jonathan. Åh det var så glada över sina nya ballonger. Kanske inte var den bästa idén att köpa heliumballonger i detta folkvimmel eftersom de hade en tendens att trassla in sig i andra människor, men det som var positivt var att man kunde se vart Olivia och Jonathan var i vimlet.
När vi ändå var på stan passade vi på att fika på den fina munkkaffet och visade Babcia och Krzysio vårt lilla fynd där de bakade färska munkar och våfflor. Nu ångrar jag lite att jag inte fotade mer på stället för att visa er hur fint det var och vilka smarriga bakelser de hade där och hur munkfabriken såg ut, måste bli bättre på att fota omgivningar överhuvudtaget.
-
Vecka 50
Jag tänkte att jag skulle försöka mig på att få igång veckouppdateringar. Dels kommer det att motivera mig att fota lite mer i veckorna men dels kommer det möjliggöra att jag kan uppdatera med lite enklare historier på bloggen, som kanske inte är tillräckligt bra för ett eget inlägg. De längre historier kommer jag fortfarande berätta i längre inlägg, men de små och korta kan faktiskt sumeras i veckosammanfattningen. Dessutom hoppas jag att detta kommer underlätta lite när jag ska göra min PL sidor så såsmåning om.
Så här kommer lite vad som hände vecka 50.
Den stora händelsen förra veckan här hemma var lucia. Barnen har gått och sjungit på luciavisor hela veckan och noggrant stämt av med oss att vi skulle komma och titta på när de sjunger på förskolan. Och så kom lucia med ljus i sin krona och alla barnen sjöng så vackert och vi åt lucebullar och pepparkakor.
I vår familj hade vi två lucior.
Sen lufsade vi hem i snön till vårt lilla hus.
Efter många ombokningar hann jag ta mig till firsören och fixa ny färg i håret. Så nu är jag åter igen lyxig blond och fin i håret. Nästa gång ska jag förska på in lite fler ljusa slingor så det blir lite mer skiftningar.
Vi hade en mysig 3e adventsfrukost och jag övade på att fjärrstyra kameran från mobilen. Så himla smidigt, att jag inte har lärt mig detta tidigare. Från och men nu kanske jag kan ta lite fler bilder där jag själv är med. Det är min Olympus som jag kan fjärrstyra och det är ju så lätt att ha med sig så jag tror att jag ska börja använda den lite mer som en vardagskamera och då även passa på och ta lite självporträtt.
Peter och Olivia posar framför kameran, inte helt lätt att få bra bilder på Olivia nuförtiden. Hon börjar bli så himla medveten om kameran.
Sen åkte vi Ulriksdals Wärdshus, träffade släkten och njöt av ett underbart julbord och trevligt sällskap.
Mysigt, hoppas vi får tillfälle att göra om det hela nästa år också. För varje år blir barnen bättre och bättre på att äta julbord.
Innan veckan tog slut passade vi på att fixa en gran också. Vi köpte granen utanför ICA och jag lyckades som alltid pricka den perfekta granen. Vi klippte till den själva och tog hem den över axeln. Det var en liten utmaning att klä den med två överexalterade barn som inget annat ville än att hjälpa till. Den glädjen de spred just där och då har helt makalös. Jag var något mer försiktig och försökte lugna ner dem, försökte förklar att man måste ta sak i taget och att man måste vara väldigt försiktigt med de ömtåliga glaskulorna, men det var helt omöjligt. Trots att Peter försökte muta dem med pepparkakor och glögg så var de överallt och ville snabbt få upp alla julgranskulorna. Phhu, till slut lyckades i allfall få ihop en gnistrande gran, utan att en enda glaskula gick i 1000 bitar.
Ja det var vecka 50. Nästa vecka är det julafton. Helt galet, kan inte förstå att det redan är julafton. Vart tog tiden vägen. Jag är iallafall väldigt glad att jag på något sätt är tillbaka och bloggar. Jag behövde min lilla pause, men nu känns det roligt att blogga igen.
På torsdag reser vi iväg på ett litet vinteräventyr, och ska fira jul i Polen. Vi får se hur det hela kommer att gå och vad jag lyckas att fånga på bild. förhoppnignsvis får jag tillräckligt med bilder för att få ihop en vecko samanfattning även nästa vecka. Jag ska testa att blogga från mobilen nästa vecka, vi får se hur det går till. Nå väl vi får se.
Så håll utkik efter reseuppdateringar.
-
Julbordstradition på ulriksdals wärdshus
Det började för fyra år sen. Vi kunde inte fira jul ihop för alla skulle i väg på olika julfiranden så vi passade på och boka in oss själva på Julbord. Sen dess har vi ätit julbord ihop varje år och nästan varje gång besöker vi Ulriksdals Wärdshus. Jag älskar deras julbord. Miljön är så där härlig, sekelskifte tagen ur en Karl Larsson tavla, jättetrevlig personal och världens godaste mat. Ja, så även i år packade vi ihop oss och gav oss iväg till Wärdshuset för att avnjuta ett härligt julbord.
Barnen tycker faktiskt att det är ganska mysigt, att komma iväg hela familjen träffa kusinerna och dela en härlig jul lunch tillsammans. Faktum är att vi aldrig äter traditionell julmat hemma så det här kompletterar vår jultradition ganska bra.
Det är inte lätt att sitta vid bordet i 2,5 timme men de har lärt sig att det är det vi gör.
Jonathan älskar att prova många olika stilsorter, köttbullar, prinskorvar, gravad lax och paté. Ja han äter sig igenom det mesta på julbordet. Olivia däremot är väldigt noga vad hon äter, tyvärr blir det mest köttbullar och dessert.
Underbar matsal som var fint dukad med färska blommor. Det luktade hyacinter i hela matsalen. 
Sill i alla tänkbara smak kombinationer. Jonathan var i himelriket. 
Desertbordet går inte att missa. 
Brunkål, rödkål, köttbullar och revbensbjäll. 
Kusinerna 
Jonathan lyckades spillajulmust på sin fina skjorta så vi fick byta om till fleecetröja. 
På vägen ut stötte vi på tomenten. Som såg lite luring ut, men han satt med en stor bok och antecknade vad alla barnen önskade sig i julklapp. Olivia var väldigt tydlig med att hon ville ha en docka med kläder. 
De fick en liten julklapp och var superglada. -
Hej Bloggen
Som jag har saknat dig. Det har hänt mycket sen midsommar, det kan jag lova och jag är inte helt säker på hur jag ska ta igen det hela men vi kör vidare och tar det steg för steg.
Hela hösten har varit full av förändringar. Vi har flyttat till hus, barnen har bytt förskola, jag har bytt jobb två gånger. Ja det är inte klokt hur mycket det är som händer på 6 månader.
Vi trivs fantastiskt bra i huset. Samma dag som vi flyttade in kändes det som att vi alltid har bott i huset. Huset omfamnade oss med värme och glädje en underbar kännsla när man flyttar. Nu ska vi ta väl hand om huset och skapa ett fint familjehem.
Vi har inte rivstartat med några stora byggprojekt. Hittills har vi bara hunnit bygga altan och målat on lite invändingt, lagt tapeter i barnens rum. Sen får vi ta projektet som det kommer.
Jag tror att vi alltid kommer renovera i huset det är det hus är till för på något sätt. Sen älskar vi ju att ha små renoveringsprojekt. Jag ska försöka hålla er lite i loopen med våra bygg och renoveringsprojekt.Det bästa med huset är att vi äntligen har fått en stor matplats och det är ingen konst att bjuda hem gäster och ha ett sällskpa på 14 personer sittandes vid matbordet. Det är verkligen lyxigt. Här har vi kusinerna från Oskarshamn på besök. Väldigt mysigt att bjuda på middag hemma hos oss utan att behöva trängas.
Barnen mår också bra trots att de fick byta förskola har de anpassasatt sig bra, skaffat nya vänner och njuter av friheten som finns när man bor i hus. Det funkar bra att träffa nya kompisar och Olivia hade sitt livs bästa kalas här i höstas på Halloween tema. Så himla roligt med 10 små spöken som härjade vilt här hemma. Olivi har hunnit fylla 5 år och Jonathan har fylt 3 år. Helt galet vad stora de är nu. Men vardagen har också blivit betydligt enklare, när barnen börjar bli stora och lite mer självständiga.
Vi närmar oss jul, det är verkligen den mysigaste perioden på året. Samtidigt som jag hatar mörkret så älskar jag att det skänker tid för mys och lite återhämtning. Att tillbringa den här tiden i nya huset är verkligen mysigt. Här om dagen var det lucia. Vi hade ett ganska traditionellt firande på barnens förskola och därefter gick vi hem. Jag är alltid kluven till att fota på förskolans lucia, men samtidigt vill jag dokumentera det till årsboken. I år ville båda barnen var lucior, vilket vi givetvist fixade.
Hoppas det här gav en liten uppdatering på vad vi har haft för oss. Jag hoppas att min blogg pause är över för den här gången och att lusten att blogga och dokumentera är tillbaka.
