Bröllopet

Efter vår mysiga dag i Geneve åkte vi vidare upp till bergen till en liten by som heter Verbier. Veriber är en skidord som är välkänd bland svenskar och anses vara en exklusiv sådan där det erbjuds goda möjligheter till offpiståkning.  Dock tycks Verbier vara mer eller mindre helt okänt bland  fransmän och tyskar och där med inte alls lika utbyggt som exempelvis Val D’lsère eller Charmonix. Dock var det inte skidåkningen som var i fokus den här gången, även om jag gärna skulle vilja testa skidåkningen där någon gång. Den här gången var det Marias och Nicols bröllop, ett sommarbröllop i alperna som så här års är oerhört vackra och fridfulla.

Maria och jag träffades 2004 när vi båda började jobba som traineer på HP. Maria hade pluggat på Chalmers och hade nyligen flyttat upp till Stockholm, men det fanns inte många helger då Maria inte var iväg och reste. Förutom hennes förmåga och driv att resa så mycket som möjligt, var hon också oerhört duktig på att träffa människor och skapa möjligheter som öppnade nya dörrar. Så när Maria bestämde sig för att börja jobba för HP i London var det nog ingen som var det minsta förvånad. Jag tror att hon flyttade till London 2006 sen dess har hon bott i London och har varit duktig på att hålla kontakten med oss gamla traineeir som bor kvar i Stockholm. Varje gång hon hälsar på i Stockholm så försöker vi träffas och uppdatera varandra på senaste livsförändringarna. Vi ses inte särskilt ofta men vid speciella tillfällen försöker vi få till det. Maria var självklart med och firade när jag och Peter gifte oss och jag har hälsat på henne ett par gånger i London. Så när inbjudan damp ner till Marias bröllop i Verbier var det givet att jag skulle var där. Av det gamla traineegänget var det  bara Sara som kunde följa med, men även Anna-Maria, som är en god vän från HP tiden, följde med och så givetvis Philippe som är Anna-Marias sambo och en vän till Maria. Bröllopet skulle hålla på i 3 dagar och gästlistan var välfylld med Marias och Nicols vänner  från världens alla hörn. Några hade vi träffat tidigare och några hade jag bara hört talas om och det vara fantastiskt roligt att träffa alla nu.

Jag har vid ett tillfälle tidigare träffat Marias blivande man, Nicol, som är från Skottland och numera bosatt i Verbier. Så det var verkligen kul att få lära känna honom och hans familj lite närmare. Den skotska klanen visade sig från sin bästa sida, glada, fulla av humor och lättsamma att ha och göra med. Samtliga manliga medlemmar bar kilt, som till en början kändes väldigt speciell och fick oerhört mycket uppmärksamt, men ju längre tiden gick desto mer självklar blev kilten, en väldigt manlig utstyrsel som alla män borde bära vid högtider. Tyvärr är det bara skottar som får bära kilt, så Maria är lycklig lottad som med stor sannolikhet får uppleva kiltens skönhet vid flera tillfällen.

Sammanfattningsvis kan man säga att miljön, den härliga blandningen av människorna och det generösa brudparet gjorde att jag i alla fall fick en underbart härligt upplevelse och och är väldigt glad för att jag fick möjligheten att vara med och fira Marias och Nicols bröllopsdag.

Här får ni ett par bilder från det härliga dagen. De övriga dagarna orkade jag inte fota utan njöt av de fina sommardagarna i alperna.

Related Posts with Thumbnails
Inga kommentarer
Kommentera

Ditt mail är never publicerat eller delad delat. Markerade fält är obligatoriska *

Translate

Välkommen till min blogg!

Jag heter Anna och Cameia.se handlar om mitt liv- min vardag, min man Peter och våra barn Olivia och Jonathan, om hus & trädgård, om vårt landställe och lediga dagar skärgården.

Till vardags jobbar jag med marknadskommunikation på ett globalt företag i Stockholm. Tidigare bestod mitt liv även av resor och diverse fotouppdrag, men sen aug 2014 när unge nr två föddes så handlar livet mest och tvåbarnskaoset och vår vardag som nyblivna husägare i en förort i Stockholm.

Kategorier

Arkiv