Tiden är kanske det allra konstigaste med livet. Just nu tänker jag mycket på tiden. Tiden som är nu, tiden som går och tiden vi har framför oss. Det är märkligt hur tiden kan skapa tidsbubblor. Tidsbubblor som känns så levande den ena stunden men så overkliga nästa stund.  Hur man än vrider och vänder på det är den bästa tiden man har det är nu, det är det enda som är på riktigt. I förra inlägget var det sommar och vi var ute på Runmarö och badade och käkade kanelbullar och det var verkligt då. Nu är det höst, löven är gula och båtarna vid Årstaviken tas upp och…