Det finns tillfällen för allt här i livet och så fort det blir högtidligt dyker kameran upp och familjen ska dokumenteras. Jag har nog aldrig tidigare tagit riktiga porträttbilder på min familj. Dels tror jag att det beror på att man har så mycket andra bilder på dem, dels för att det kanske känns lite fånigt att be dem posera och vara sig själv framför kameran.  Kanske lite synd, för att det är ganska roligt att ha fina portätt på dem. Det är något speciellt med porträtt, personligheten skiner igenom på något sätt som den sällan gör på andra bilder. I påskas tog jag en serie porträttbilder på min mamma…

Allt är så mycket bättre så fort det bli maj, dock har jag absolut ingen lust att gå till jobbet. Lätt att det blir så i maj. Vem vill sitta inne på ett dammig kontor och stirra på datorskärm, när man kan vara ute i solen och njuta av den vackraste blomsterexplosionen.  

Idag har jag haft den stora glädjen att få umgås med Tea och Theo hela dagen. Tea och jag är gamla arbetskompisar och det är fantastiskt roligt att få umgås en hel dag och inte prata jobb. Vi var ute på en promenad, lekte med såpbubblor och åt en härligt vårlunch.  Det är lite av en utmaning att fota barn. De ler inte på beställning och bryr sig egentligen ett dugg om att de är någon som följer varenda steg de tar med en stor kamera. Eller så är just tvååringar väldigt vana vid att vuxna har koll på precis allt de gör, och sen gör det inte så mycket…